Tjejmilen 2013

Idag fick jag lära mig mycket om vikten av uppladdning och positiva tankar. Det var nog den tuffaste milen jag sprungit idag. Såklart börjar jag då analysera varför det blev så. Det kan låta som om jag vill hitta bortförklaringar. Men jag försöker dock lära mig av det som kan ha påverkat mig negativ, för att undvika det nästa gång... Kanske kan det även hjälpa dig inför ditt nästa lopp. Lär känna din kropp och lär dig hur den påverkas av olika saker. Det kan hjälpa dig i din prestation.

Sjukt lång kö för att hämta nummerlapp

Nr. 1 Stressnivån var för hög idag. I morse letade jag febrilt efter mitt pulsband, tills jag äntligen hittade det. De innebar att vi blev aningen sena iväg... Väl framme vid nummerlappsutdelningen möttes vi av den längsta kön ever. Tog dock "bara" 45 min att få ut sin nummerlapp. Sedan bar det iväg till starten, där toakön var mil lång. Men även den gick fort... När det var dags för start insåg jag att min springmusik var offline, så jag fick ta en annan skiva. Då startskottet gick var pulsklockan inte med så fick fibbla med den... Ingen bra Statt med andra ord...

Nr.2 All kaos innan bidrog till ett ganska negativt tankemönster hos mig. Loppet var sjukt jobbigt hela vägen, från start till mål. Jag låg på 180 i puls nästan hela vägen, vilket är ca. 85% av mitt Max. Så jag låg på min gräns större delen av loppet. Hade inte kunnat ta ut mig mer, det kan jag lova. 

Nr. 3 Träningen innan var för dålig. Det var jag väl medveten om då jag inte löpt många gånger i sommar. Även kroppen har haft det lite tufft mellan varven. Tyvärr kände jag av min överansträngning i vaden efter några kilometer. Den som jag fick för en och en halv vecka sedan. Men det gick att springa hela vägen trots det. Höll exakt samma tempo de första 5 som de sista. Jag hoppas att vaden läker snabbt. Just nu är jag dessvärre halt...

4. Kostuppladdningen idag var inte bra, inser jag så här i efterhand. Jag åt också för nära inpå loppet. Trots att jag bara åt ett litet mellis 2 h innan, påverkade det magen. Vet ju med mig att jag är extremt känslig för det, men jag ville inte heller springa hungrig...

5. Värmen. Jag älskar att springa när det är varmt, men en av de varmaste Tjejmilen någonsin blev en utmaning även där.

Summa summarum är jag nöjd över min prestation, även om det inte var min bästa tid på milen. 54,26 blev tiden. Jag följde "Bosse löpcoach" råd om att trycka på uppför och släppa  nerför och det kändes bra. Jag har som sagt också lärt mig mycket om mig själv till nästa gång. Det gör mig bara mer taggad att fortsätta kämpa för att klara min drömgräns, under 50 min!

Extra imponerad är jag av mamma, som fick denna gåva i present, anmälan till tjejmilen. Efter att inte ha sprungit på 20 år har hon legat i hårdträning i sommar och lyckades springa hela vägen. Även Storstrumpa imponerade med att springa hela vägen, 1 mil för första gången i sitt liv. Så en lyckad dag fick vi tillsammans. Att ge bort upplevelser i present är verkligen något jag rekommenderar.