Slappna av och sänk kraven

Den här helgen har fått mig att fundera kring det här med att slappna av i vardagen. Jag har haft en härlig helg tillsammans med min vän Elin som jag inte träffat på alldeles för länge. Alla "måsten" fick ge vika och tid till att umgås fick ta plats. Detta fick mig att fundera kring varför vi inte fått till det ses på så länge och jag landade någonstans i det här med krav. Kraven på oss själva i vardagen. Jag tror framförallt att många tjejer/kvinnor känner igen sig när jag säger att vi har ganska höga krav på oss själva. Vi vill mycket och vi vill att det vi gör ska bli bra, om inte perfekt. Jag menar inte att detta alltid är negativt. Det finns mycket bra i det också. Att vara målmedveten och veta vad man vill tycker jag är goda egenskaper. Men ibland kan det också begränsa oss och hindra oss från att "leva i nuet". Precis som i allt annat handlar det förstås om att hitta balansen. Har du balans och kan du slappna av emellanåt? Vad händer om du sänker kraven du har på dig själv?

Jag kan se en koppling mellan att sänka kraven på sig själv och därmed också sänka kraven på andra. Ens egna förväntningar spelar alltid en roll på hur du uppfatta saker utifrån. Men vad händer om man släpper de förväntningar man har? Kanske blir man positivt överraskad då, istället för besviken. Förra veckan pratade jag lite med en kvinna på gymmet om stress. Hon var lite äldre och menade att unga människor idag vill så mycket. Vi ska göra allt, helst samtidigt, för att vi kan. Vi tror att allt måste hända här och nu. Men livet slutar inte efter 50. Vi kan fortfarande göra saker då. Allt behöver inte hända nu. Jag tycker äldre människor är ganska kloka och visa. De har levt längre nog för att ha en hel del erfarenhet och perspektiv och vi har en hel del att lära av dem. Det känns som många landat mer i sig själva. Och kanske är det just det som hör ihop med att livet bara blir bättre med år. För känns det inte som om man blir klokare och visare för varje år och någonstans landar mer och mer i sig själv?

Så här tror jag ingen vill se ut, men
för många av oss känns det nog så
här ibland.

Vad kan vi då göra för att kunna slappna av mer i vardagen? Det är nämligen lättare sagt än gjort att släppa krav, föreställningar och förväntningar. En sak som jag tycker är bra att tänka på varje dag är en sak som J.P sa. Allting förändras hela tiden. Så om allt hela tiden förändras kan vi inte kontrollera världen och det som händer runt omkring oss. Ibland behöver vi bara andas ut, släppa taget och göra andra saker. Att göra det vi inte brukar göra, gå utanför våra egna ramar, göra det där vi vanligen prioriterar bort p g a tidsbrist. Det tror jag kan vara ett steg i rätt riktning. När vi vill förändra mönster hos oss själva måste vi göra aktiva val och handlingar. Fundera gärna på hur höga dina krav är och vad kan du göra för att släppa kraven på dig själv och därmed kanske också på andra?