Vardagarna har inte varit sig lika under renoveringstiden. Jag har haft en hel del hjälp från familjen, vilket varit värdefullt. Mamma och hennes sambo har bland annat bott över här en del. Det har gjort att Mejas och mina dagar blivit lite annorlunda och jag kan märka en viss oro hos henne när jag varit borta en del och även Jonas. Jag ser verkligen fram emot att flytta in i huset och få en normal vardag för renoveringslivet är inte så kul alla gånger. Vi har inte gjort så mycket tillsammans på flera veckor och Jonas är borta hela dagarna. Kvällarna är den tid som är tråkigast. Efter fem brukar jag vara lite frustrerad här hemma. Jag är som sagt glad att det är under en begränsad tid.
Trots att träningen fått ge vika lite har jag fått till 2 bodypumppass. I lördags var det jobbigt då Meja vaknat varannan timme, men efter det har sömnen vänt och nu sover hon 3-4 timmar i sträck igen. Jag hoppas verkligen att det håller i sig. Meja har varit förkylt, täppt och snorig i 1 månad nu, vilket har varit jobbigt för henne. Jag tycker hon är tapper för nu blir hon inte ens arg när jag kör nässugen, utan tycker snarare att det är skönt.
I lördags när jag körde pumpen använde jag de "nya" vikterna och hade samma belastning som med de gamla. Det gör jag inte om. Så mycket tyngre och efter en natt med mycket störd sömn var det inte lätt att känna muskelkontakt. Jag var mest trött i kroppen, men som tur var teamade jag och Malin och hon körde sista hälften när jag var slutkörd :) Utöver det har det blivit ett bodybalance och försök till ett. Meja vaknar dock varje gång jag tänker köra, vilket är lite frustrerande... Jag tog mig också ut och sprang i fredags. Det var lite halt så jag var väldigt försiktig. Men det är som sagt bra för mig att inte springa för snabbt och lägga på tryck pga min vad. Jag var ute 55 minuter och sprang 9 km, vilket kändes riktigt bra. Det är så skönt att få komma ut i den friska luften och rensa hjärna och kropp.
4 pass är väl inte fy skam, men jag känner att jag inte riktigt får till det så som jag vill just nu, vilket egentligen inte är så konstigt. Dessutom har mitt friskiskort gått ut nu och eftersom vi flyttar nu i januari känner jag inte att jag vill förnya det. Jag tror inte heller Meja uppskattar att vara i vagnen en timme längre. Hon är väldigt rörlig och rullar och rullar och använder lära gå stolen jättemycket. Men ett kul och intressant gästspel var det. Det får nog bli en hel del hemmaträning framöver och så mina pass. Vi kommer att ha ett stort rum som gym i det nya huset. Det kommer nog dock dröja tills jag får möjlighet att göra det till ett mysigt yogarum. Allt har sin tid...
Något som var lite otäckt i veckan var att jag och Meja var med om rånet på Sveaplan i veckan som var. Jag hade precis handlat och Meja gallskrek för hon var varm, uttråkad och så var nappen försvunnen. Helt plötsligt hör jag kassörskan i grannkassan ropa:
- Vad håller du på med.
Jag tittar upp och ser en maskerad man med en hammare som går förbi oss. Mina ben blir som gelé, . känner direkt modersinstinkten, hur jag ska skydda Meja och tittar upp för att se vad läget är. Är det fler? Finns det några andra vapen mm. Jag har haft fullt upp med en skrikande Meja så har inte hängt med. Men mannen försvinner i samma ögonblick och jag går hem och funderar på om jag varit med om ett rån... 2 dagar senare läser jag om det i tidningen och inser att det var ett rån. Surrealistiskt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar