Klara värmen på bästa sätt - äta, dricka, sova, rörelse!

Vilken värme vi haft de senaste veckorna. Jag brukar klara värmen bra och har även gjort det som höggravid. För mig är det dock viktigt att hålla ganska bra på rutinerna, även när det är varmt. Alla vet att det är viktigt att dricka mycket när det är varmt. Men det som också är viktigt är att få i sig vätska i olika former. Annars blir det lätt att vattnet bara rinner rakt igenom. Själv dricker jag oftast inte läsk längre, eftersom jag vill att det mesta jag tar in ska vara så naturligt som möjligt. Men ett glas färskpressad juice eller en hemmagjord saft tycker jag kan vara gott ibland. Finns dock mycket saft i butikerna som smakar mer kemiskt än god, gammal hedlig saft. Jag hittade dock en favorit från Herrljunga, på Ica Ekängen. Fläderblom är inte alls så söt heller, utan känns riktigt fräsch. Mineralvatten kan också vara bra att komplettera med, för er som gillar det. Vatten ska dock vara den överlägset största källan, glöm inte det.

Bästa saften, utan konserveringsmedel, köpt på Ica Ekängen

Det som är nog så viktigt är att äta, vilket många inte tänker på. Aptiten är ofta inte lika bra när det är varmt ute, men jag försöker ändå hålla mina mål mat som jag brukar. Självklart blir det lite lättare mål, sallader och gärna kall mat. Jag tror dock att ett stort misstag många gör är att äta för lite. Det som då händer är att energin blir lidande och att man mår inte speciellt bra. Kanske blir det lite extra sötsaker också, som förvärrar detta. Därför är mitt viktigaste råd när det är varmt ute, ÄT MAT!!!

Grekiskinspirerat med hemmagjord rödbetsröra

Att röra på sig kan kännas jobbigt i värmen, men är också viktigt för att hålla sig pigg. Det finns många olika sätt att röra på sig under sommaren, utnyttja det. Promenera, cykla, simma, paddla, spring, spela golf mm. Sedan kan du förstås träna på gymmet också, där det kan vara lite svalare, om det finns AC. Många gym har också utepass. Kom ihåg, blir du en solstolspotatis kommer du bara att bli tröttare... Glöm inte bort att du själv faktiskt kan skapa din egna energi.

Högst upp i Vilstabacken (kan inte skryta med att jag är en toppfotograf...) Ska tydligen vara ett knep till att få ut den lille. Kändes dock oroväckande lätt i v.41... Verkar inte heller ge något snabbt resultat, då det va 2 dagar sedan... 

Sist men inte minst, SOV! Detta tycker jag är den största utmaningen och det som faktiskt är svårast att påverka. Ett svalt och mörkt rum brukar vara något som de flesta sover bäst i, men kan vara en utmaning att få till. Mörkläggningsgardiner finns att köpa på IKEA. Det kan hjälpa en del. Håll gärna persienner/rullgardiner nere under dagen så att inte solens värme når in. Kanske är inte heller sovrummet det svalaste rummet. Våga byta sovmiljö om det behövs. Det kan också hjälpa att gå och lägga sig lite senare, då temperaturen sjunkit. 

Jag har själv haft några nätter med väldigt lite sömn och det är som tortyr. Man blir knäpp. Sömnen är superviktig. Faller den, faller nästan allt. Så ge inte upp i värmen, hitta lösningar, för värmen verkar hålla i sig...

Maratoninspiration

Att fördriva tiden just nu är inte alltid enkelt och det känns segt att gå i väntans tider... Jag Försöker på alla sätt jag kan att aktivera mig och hitta på saker att göra. Jag beställde denna bok ovan för ett tag sedan och den fångade mig direkt. I inledningsorden skriver Anders Szalkai att boken framförallt grundar sig på egna erfarenheter som löpare och tränare, även om han också är vetenskapligt påläst. Det finns dock mycket som är motsägelsefullt där och allt passar inte alla menar han. Just den poängen tycker jag är oerhört viktig och detta är något jag tänkt på mycket det senaste året.

Det är viktigt att skapa sin egna träning, som man själv trivs med. Visst finns det fördelar att göra det med vägledning, att ständigt söka inspiration för att hitta nya vägar, men i slutändan måste det vara att upplägg man själv trivs med. Om inte, finns det stor risk att träningen inte blir av, eller skapar mer motstånd än positiva känslor. Det har jag även märkt ganska tydligt hos mina PT-kunder. Det handlar om att få ihop en kombo som kunden trivs med och som i sin tur leder till att de uppnår de målsättningar som finns. Det är själva utmaningen. Och snabbaste vägen till målet är inte alltid den bästa vägen...

Jag har tidigare själv använt mig av andras löpprogram, utan positiva upplevelser. Slutresultatet blev i och för sig bra, men träningsmässigt var det inte värt det. Jag fick verkligen tvinga mig ut på löppassen och den känslan brukar jag inte ha inför träning. Jag tror dock min kropp svarat minst lika bra på ett liknande träningsupplägg, men mer anpassat utifrån mig och min livssituation. Sedan är det förstås viktigt att lite nu och då också ta sig utanför comfortzonen, att utmanas en aning, för att krydda träningen. Fastnar vi i ett och samma mönster händer det kanske inte så mycket, resultaten avstannar och då är det också lätt att tröttna och tappa motivationen. Man vet inte förrän man provat... Mitt tips är att testa saker en tid, ge det en ordentlig chans, men inte fortsätta till vilket pris som helst... Att hitta sin egna väg är en nog så viktig förmåga att utveckla, för att få träningen som en del av livsstilen.

För mig kändes denna bok klockren och som en trygghet att ha med sig nu när jag snart ska börja träna inför maraton. Denna bok kommer jag ha som stöd. Men utifrån den kommer jag att skapa mitt egna löpprogram. Ett program som fungerar för mig. Som alltid är det viktigt att lyssna till sig själv och utgå från sin egna kropp. Vi är alla unika.

Gravid och träningstokig - v.40

Så här bra mår jag vecka 40 :)

Så här i slutet av graviditeten kan det vara tillfälle att reflektera över tiden som varit. Och jag kan väl inte annat säga att jag haft en väldigt bra graviditet. Jag har sluppit haft ont, har kunnat leva som jag brukar och känt mig glad och tillfreds med livet. Just nu känns de 9 månader som en oändlighet, men utifrån hur de 9 månaderna varit kan jag inget annat säga än att jag haft en drömgraviditet.

Veckan som varit har varit sjukt varm och jag är förundrad över hur bra jag ändå klarat av värmen. Vanligen har jag inga större problem när det är varmt, så länge jag äter, dricker, rör på mig, och lever med de rutiner jag har. Precis som annars försöker jag att göra detsamma som gravid. Det är inte alla gånger jag känner mig så hungrig, men jag vet hur viktigt det är att fylla på med energi, även när det är varmt. Så det har jag gjort. Träningsmässigt fortsätter jag med mitt upplägg, styrketräning 3 ggr/vecka för hela kroppen och långpromenader de andra dagarna. Jag har även satt mig på cykeln några gånger för att aktivera mig. Jag tror allt detta påverkat att jag sluppit svullna upp, haft ont och knappt gått upp 10 kg, som det ser ut nu... 

För det mesta får jag väldigt positiv respons när jag är ute och rör på mig. Folk som gör tummen upp när jag promenerar förbi, jag får positiva kommentarer från främlingar och har en hel del samtal med människor jag inte pratat med tidigare. Det ger mig inspiration och jag hoppas även att det kan inspirera andra. Sedan är det såklart upp till var och en att anpassa sin graviditet utifrån förutsättningar, vad man själv vill och vad man tror på. Förr sågs det som helt normalt att gå upp 30 kg, äta för 2 och att träna var inte att tänka på. Idag visar forskning på det motsatta och utifrån hur bra jag mått måste jag väl gå i godo för det, utan att tveka. 

Nu kan den inte bli mycket större utan att spricka

I början av nästa vecka borde det vara dags för larven att komma ut. Jag var så inställd på att den skulle komma tidigare, men så blir det icke nu. Jag ska försöka lägga in lite avslappnings- och meditationsövningar nästa vecka, för att kunna få en bättre inre ro nu i väntans tider och även för att ladda upp inför förlossningen. Jag har juh haft svårt att sova bra på nätterna de senaste veckorna  och även under dagarna. Jag känner helt enkelt ingen trötthet när jag lägger mig ner och det börjar såklart blir lite frustrerande, nu när man bara vill att tiden ska gå. Så kanske kan det hjälpa med lite meditation. Jag hoppas att det inte bli någon träningstokig och gravid v.41, men vi får helt enkelt se. Röra på mig gör jag fram tills det är dags eller att kroppen säger ifrån. Försöker leva så nära det "normala" som det går. Men mår som sagt fortsatt bra, även om tålamodet börjar sätta sig på humöret, så här i slutskedet.  

Gravid och träningstokig - v.39

Så nära, men ändå så långt ifrån... Ja, just så känns det nu. Kan vara dags imorgon, likaväl som om 3 veckor...

Den här veckan har jag blivit mer och mer påmind om magen och den börjar ge ett motstånd jag inte tidigare känt av. Jag provade bland annat att köra ett yogapass i måndags, vilket gick sådär. Jag kände av mina begränsningar. Alla övningar var inte sköna och ibland var det svårt att hinna med, då det tar lite längre tid att komma in i positionerna som gravid. Tror det får bli yoga på egen hand nästa gång, om jag hinner med något mer pass.

Styrketräningen har gått fortsatt bra, även denna vecka. Men jag hoppade över pumpen och körde istället 3 egna pass i gymmet. Jag tycker att det är skönt att träna i min egna takt där, utifrån dagens förmåga. Långpromenader går fortsatt bra och det är skönt att komma ut och gå i solen. Utöver träningen har jag hängt på stranden en del och även vart på lite utflykt till Örebrotrakterna. 

Känns ganska mycket som vanligt i kroppen, även om man ständigt letar efter tecken att det närmar sig. Och visst känner jag att det är nära nu. Jag känner att det händer saker i kroppen, men inte tillräckligt mycket... Jag känner också frustration vad gäller sömnen, eftersom jag går upp 1 gång/timme och kissar på natten och har svårt att ha ro till att vila... 

Nästa vecka blir det inköp av rödbetor, ett tips från en instruktörskollega. De ska tydligen ha förmågan att dra ihop livmodern... Så vi får se om det blir ännu ett inlägg V.40 eller om rubriken då döpts om till "Träningstokig och nybliven mamma" :)

Maratoninspiration

Att fördriva tiden just nu är inte alltid enkelt och det känns segt att gå i väntans tider... Jag Försöker på alla sätt jag kan att aktivera mig och hitta på saker att göra. Jag beställde denna bok ovan för ett tag sedan och den fångade mig direkt. I inledningsorden skriver Anders Szalkai att boken framförallt grundar sig på egna erfarenheter som löpare och tränare, även om han också är vetenskapligt påläst. Det finns dock mycket som är motsägelsefullt där och allt passar inte alla menar han. Just den poängen tycker jag är oerhört viktig och detta är något jag tänkt på mycket det senaste året.

Det är viktigt att skapa sin egna träning, som man själv trivs med. Visst finns det fördelar att göra det med vägledning, att ständigt söka inspiration för att hitta nya vägar, men i slutändan måste det vara att upplägg man själv trivs med. Om inte, finns det stor risk att träningen inte blir av, eller skapar mer motstånd än positiva känslor. Det har jag även märkt ganska tydligt hos mina PT-kunder. Det handlar om att få ihop en kombo som kunden trivs med och som i sin tur leder till att de uppnår de målsättningar som finns. Det är själva utmaningen. Och snabbaste vägen till målet är inte alltid den bästa vägen...

Jag har tidigare själv använt mig av andras löpprogram, utan positiva upplevelser. Slutresultatet blev i och för sig bra, men träningsmässigt var det inte värt det. Jag fick verkligen tvinga mig ut på löppassen och den känslan brukar jag inte ha inför träning. Jag tror dock min kropp svarat minst lika bra på ett liknande träningsupplägg, men mer anpassat utifrån mig och min livssituation. Sedan är det förstås viktigt att lite nu och då också ta sig utanför comfortzonen, att utmanas en aning, för att krydda träningen. Fastnar vi i ett och samma mönster händer det kanske inte så mycket, resultaten avstannar och då är det också lätt att tröttna och tappa motivationen. Man vet inte förrän man provat... Mitt tips är att testa saker en tid, ge det en ordentlig chans, men inte fortsätta till vilket pris som helst... Att hitta sin egna väg är en nog så viktig förmåga att utveckla, för att få träningen som en del av livsstilen. 

För mig kändes denna bok klockren och som en trygghet att ha med sig nu när jag snart ska börja träna inför maraton. Denna bok kommer jag ha som stöd. Men utifrån den kommer jag att skapa mitt egna löpprogram. Ett program som fungerar för mig. Som alltid är det viktigt att lyssna till sig själv och utgå från sin egna kropp. Vi är alla unika.

Maratonförberedelser - nära nu...

Jag tycker att det är lite kul att när jag läser om min kommande förlossning liknas det med att springa ett maratonlopp. Sedan tidigare har jag ju anmält mig till New York Marathon 2015, som kommer att gå av stapeln i november nästa år. Men det känns juh toppen att jag redan kommer att ha avklarat mitt första maratonlopp inom några veckor nu bara. Det sägs att man kan bränna upp till 500 kcal/timme vid en förlossning, men tidsmässigt varar den ofta längre än ett riktigt maratonlopp och det är vanligt att man missar en natts sömn. Och som jag har förstått det är det positivt att det tar sin tid första gången, så att kroppen hänger med i hela processen. Blir spännande att jämföra dessa 2 upplevelser sedan...

Vila och att äta sägs vara den bästa förberedelsen inför en förlossning. Dessvärre har jag för mycket energi att göra av med just nu, att sovandet blir sådär. Att vila på dagarna går inte heller särskilt bra. Men det blir fint här hemma istället :) Jag får väl se det som att jag försöker träna mig i form istället och vänjer mig samtidigt vid mindre sömn.... Får se om det fungerar lika bra? 

En sak som skiljer en förlossning från ett riktigt maratonlopp är att man aldrig riktigt vet när det är dags. Man får liksom vara beredd i flera veckor, ALLTID REDO! Som kontrollfreak är det emellanåt den största utmaningen. Att inte veta... Det sägs också att 70% av alla förstföderskor går över tiden... Jag försöker att inte bli en av dem, med hjälp av ananas och promenera. Det ska tydligen kunna påskynda det hela finns det dem som säger, men än har jag inte märkt några resultat... 

Jag ska inte påstå att jag är helt lugn inför kommande förlossning/maratonlopp, långt ifrån. Men jag väljer att lita på kroppen och jag har en stark tilltro till den. Det hoppas jag kan hjälpa mig, med vad som komma skall. Känns som man aldrig riktigt vet vad som väntar. 

Nu är i alla fall den omtalade väskan packad och jag är så förberedd som jag kan vara. Nu vill vi träffa dig lilla larv :) Välkommen ut!

Falaks egna ord om hennes resa

Jag, Falak Qazi Wenngren officiell hatare av träning och nyttigheter. Grönsaker fick mig att må illa och jag tryckte i mig onyttigheter av rena principiella skäl. ”Man ska få leva som man vill”, var mitt galna motto. 33 år gammal och hade levt så ett helt liv varför förändra? Dessutom hade jag precis förlorat ett barn i vecka 17, fött fram det livlöst och det var så synd om mig. Min ohälsosamma livsstil nådde högre höjder under de 6 veckorna som jag var sjukskriven, deprimerad och som en stor säck potatis. Jag var vaken om nätterna och sov på dagarna när barnen var i skolan/på förskolan. Under de vakna nätterna åt, åt och åt jag. Chips, mackor, kakor, you name it. Jag började känna en avsky för mig själv.

Jag har haft en tuff barndom, det har ni nog redan läst om här på Emmas blogg, så jag behöver inte gå in på det. Jag har ett konstigt förhållande till det här med att äta. Jag har under min svåra uppväxt och mitt vuxna tuffa liv haft enorma ätstörningar. Antingen har jag ätit för mycket eller för lite. Efter att min första son kom till världen gick jag ner 25 kg, utan att träna och utan att äta alls. Jag bojkottade mat. Svält var min bästa vän. Det resulterade förstås i noll energi och en bitter, sur och deprimerad Falak. När andra graviditeten var ett faktum, åt jag mig upp, 30 kg plus. Ja, ni förstår hur jag har förhållit mig till mat, träning och annat.

För exakt ett år sedan, mitt i ännu en stor livskris och depression, hörde min kära kollega Emma Jerngren av sig till mig. Vi hade jobbat ihop under ett år och Emma såg hur jag mådde. Vi hade ofta pratat om det här med träning och hälsa i personalrummet. Min inställning till det hela gick ingen obemärkt.

Emma var klar personlig tränare och behövde en testkund. Med min sura inställning hade jag aldrig betalat för tjänsten (annan åsikt idag). Det ironiska i det hela är ändå att jag under den perioden i mitt liv börjat fundera på en livsförändring. När jag en dag ramlade ihop på golvet bredvid mina barn under ett försök till lek med dem, bröt jag ihop och grät. Min rörlighet var lika med noll. Efter tre graviditeter hade jag en ond höft som ingen läkare kunde råda bot på. Jag hasade mig fram, sov dåligt om nätterna, blev andfådd i vår lilla trapp….och mycket mycket mer!

Men så kom förändringen, jag ställde upp på ett år av hälsa och förändring. Helt ärligt, jag trodde på Emma, visste att hon är en duktig tjej och PT, men jag trodde inte på mig själv. Var helt säker på att det skulle gå åt helvete. Jag skulle hoppa av. Inte klara av det.

Men de som känner mig väl vet också att jag är envis som sjutton. Så jag gav mig inte, hoppade inte av! Svackor, javisst! Hade en riktig rejäl sådan i vintras. Emma fick dra mig i håret, nästan bli arg på mig för att få tillbaka mig på rätt track. Kärleken och respekten till Emma var det som spelade roll just då, var inne i en depression och orkade inte bry mig om mig själv.

Idag när vi avslutat och jag ser bilderna, rinner tårarna ur varenda tårkanal. Är det här jag? Har jag lyckats med det här? Mycket är tack vare Emma, att rätt person tog tag i mig, men utan min vilja hade vi inte kommit någonstans. Sätter jag mig på tvären då vet i … om någon kan få mig på andra tankar. Fråga min kära make vet jag J

Vad har då förändrats:

1. Min hållning, jag kan gå, sitta och stå rakt. Är inte en säck Falak längre. Är människa nu J

22. Jag har lagt om kosten helt, blir mätt men inte så där äckligt mätt så man mår illa.

33.  Fått bättre hy! Först trodde jag att det bara var något jag trodde, men nu i morse zoomade jag in bilderna Emma lagt in, ja men titta det stämmer!

44. Mer energi! Nästan i överflöd men bättre det än som förut när jag sov mig igenom helgerna

och loven!

55. Jag är inte beroende av andra när det gäller träningen, jag går ner och tränar alldeles själv. Jag känner mig inte som en alien på gymmet utan bekväm!

66.  Är inte rädd för att ta i! Vågar utmana min kropp på ett annat sätt.

77.  Min onda höft är som bortblåst!! Jag har sedan jag fick första barnet inte kunnat gå, har haltat mig fram. Under alla tre graviditeter har jag gått med kryckor, barn nummer tre ledde till och med till rollator! Nu kan jag gå så fort jag vill!

88.  En bättre mor och fru. Orkar leka med barnen, blir inte lika sur längre, depressionerna är betydligt färre!

99. Vågade förr inte gå på en långpromenad, var rädd för att inte orka tillbaka. Nu svischar jag fram och tillbaka och jag älskar det!

Nu har jag skrivit så oerhört mycket, skulle kunna skriva flera sidor till. Vill bara säg att jag inte vill tillbaka till det liv jag en gång levde. Mitt ohälsosamma liv, det bara drog ner mig långt, långt ner. Jag har gjort en ett år lång resa, har mycket framför mig. Att hålla det liv jag i dag lever men också hitta nya utmaningar. När jag känner mig redo tänker jag lägga in en stöt och gå ner 5 kg till. Sen är jag nöjd.

I dag tränar jag flera gånger i veckan, tränar jag inte på några dagar så kryper det i kroppen. Jag äter hälsosamt, men jag unnar mig också. Utmaningen i höst blir att få till träningen i vardagen. Jag kommer att vistas i Umeå en del eftersom jag ska gå en utbildning. Det som är bra är att mitt gym Forever Hälsa och Träning ger mig möjligheten att träna på ett av Sveriges häftigaste gym som ligger nära universitetet! Det tänker jag verkligen göra!

Långt inlägg men det kommer från hjärtat!

Nu tackar jag för mig i det här sammanhanget, men följ mig gärna i min resa som föreläsare på setillmig.se

Hopp hopp!

/Falak

Gravid och träningstokig - v.38

Vilken vecka. Vecka 38 har varit en positiv sådan. Trots värmen har jag nu mått bättre. Illamåendet har släppt och halsbrännan har minskat. Jag försöker numera att äta ännu mer strikt var tredje timme, vilket jag tror gett resultat. Dessutom ser jag till att äta något precis innan jag går och lägger mig, för att inte vakna jättehungrig. Jag tror det kan ha varit en bidragande orsak till illamåendet.

Energimässigt är det bra och emellanåt känns det som om jag har en massa överskottsenergi. När värmen varit här har jag dock haft problem med att sova bra, vilket har varit jobbigt. Njuter nu när det varit lite svalare kvällar och nätter. Provade dock att vistas på stranden för första gången under min graviditet och det gick över förväntan. Kändes som det brukar, men orutinerat nog lyckades jag bränna mig... Är väldigt tacksam att jag mår som vanligt och kan göra som jag brukar.

När jag blev gravid trodde jag att jag skulle behöva anpassa min träning mycket, eftersom kroppen förändras. Men så mycket har jag inte behövt förändra och mycket har gått att köra längre än vad jag trodde innan. Visst, det har blivit mer fokus på styrketräning  och mindre kondition, men på gymmet har jag kunnat köra på och rörlighet och smidighet har varit över förväntan, trots magen :)

Hur tränar jag då?
Jo, oftast kör jag 8-12 rep*3. Det är mycket fokus på baksidan av kroppen. Jag varierar övningar, men brukar köra 10 st olika varje pass, vilket tar en timme. Ibland kör jag mest maskiner, men så har jag också ett pass där jag kör mer fokus på funktionella övningar. Det blir också nått bodypumppass i veckan. 

Och nej, det är inte farligt att ta i, även om jag har en gammal arbetskollega som brukar vara lite orolig när vi är samtidigt i gymmet. Han har dock talat om att han tänker fly om det blir förlösning i gymmet. Men jag hade inte tänkt föda på FOREVER :) 

Denna vecka har det blivit 2 egna styrkepass i gymmet, 1 bodypump (vilket fortfarande kändes riktigt bra), långpromenader de dagar jag inte kör i gymmet och även en cykeltur på 2 timmar (- shoppingstop). Att vara gravid och känna sig i sitt livs form är en underbar och härlig känsla :) 

Glad efter avklarat Bodypumppass :)

Falaks resa - dag 383 - avslutet

Tänk att det gått över ett helt år sedan vi startade och tänk vad mycket som hänt. Idag var det dags att utvärdera året som varit och se de framsteg som Falak gjort. Har hon lyckats ändra livsstil på ett år?

Svaret på det är JA, Verkligen!!! Det är så kul att idag höra hur Falak tänker kring kost och träning och jag hade nog aldrig gissat att hon skulle ha förändrats såpass mycket som hon ändå gjort. Hon har fått medvetenheten och ser sig idag som en hälsosam person. Det är A och O för att också lyckas vara en hälsosam, att tro på sig själv och hela tiden utvecklas i den hälsosamma livsstilen. All positiv feedback från omgivningen har också hjälpt till såklart :)

När Falak kom till mig första gången var inte kroppen med. Hon hade inte kontakt med sina muskler och väldigt dålig kroppskännedom. När hon skulle göra ett utfall ramlade hon ihop i en hög. Hon hade också ont, framförallt i sin höft. Vi började träna långsamt med zonövningar för att hitta kroppen och musklerna. Efter ett tag stegrade vi sedan upp intensiteten. Till en början sågs vi 2 ggr/vecka för att sedan trappa ner till 1 gång/vecka. Falak tecknade också medlemskap på Forever träning och Hälsa ganska snart, så att hon även skulle kunna få till träningen på egen hand. Där startade hon upp med att köra en hel del Milon (ett cirkelgym), för att sedan prova på en hel del olika pass. Under året har det sedan varit lite berg- och dalbana och de tillfällen Falak och jag fått till har den senare halvan av året varit mellan 1-2 ggr/månad. Jag har dock hela tiden fått rapporteringar från Falak, om vad hon tränar och hela tiden haft kontinuerliga samtal om hur det går. 

Före

Efter  

Falak hade som målsättning att gå ner 20 kg, till ca 60 kg och delmålet va 70 kg. Det var också att kunna springa, få en hälsosammare livsstil och få mindre ont i kroppen. Viktnedgången har inte blivit lika stort som målet var från början, men i april hade Falak gått ner 12 kg totalt och började känna sig tillfreds med sin kropp. Vi beslöt då att målvikten skulle vara 65 kg istället för de 60 kg som först var uppsatt. Falak har sedan hållt sin vikt kring 70 kg och även måtten är desamma. Det har inte riktigt funnits motivation att lägga in en sista stöt de senaste månaderna. Dessutom är de sista kilona ofta de svåraste och Falak har känt sig väldigt nöjd och stolt över sin kropp, vilket också påverkat ambitionsnivån. Men Falak kommer att ha kvar sitt mål på 65 kg och ska lägga in stöten när hon känner sig redo. 

Att Falak blivit mindre har nog ingen undgått att se. Här är resultaten av mätningarna som vi gjort:

Vikt: 70 kg (- 11,4 totalt sedan 17:e juni)

Överarm: 31 cm (-3)

Bröst: 89 cm (-5)

Axlar: 104 cm (-3 )

Navel: 85 cm (-8)

Höft: 105 cm (-12)

Lår: 62 (-4)

Det som utvecklats mest den senaste tiden är Falaks kondition, vilket steptestet visar. Från att ha legat på 7:e och sämsta nivån för ett år sedan, ligger nu Falak på 4:e nivån. Hon har gått från dåligt till medel. Det visar att träningen gett resultat. 

Löpmålet gick tyvärr inte eftersom Falak får ont i benhinnorna när hon springer och det inte har varit något hon blivit av med än. Men Falak har hittat träningsformer hon trivs med och pass hon gillar att köra. Vi behöver ibland välja träningsform, utifrån vad kroppen är mottaglig för. Det Falak idag gillar att köra är box, SHBAM, MRL,afro och yoga. Höftproblemen har under de senaste månaderna lyst med sin frånvaro. Hållningen och Falaks pondus är helt annorlunda. För ett år sedan stapplade hon fram av och till, och det säger jag utan att överdriva. Idag är promenader en del av vardagen. 

Gamla kroppen

Nya kroppen

Den sista tiden har Falak skött den största delen av träningen på egen hand, då vi haft svårt att få till träffar. Mestadels är det pass på Forever och promenader. Falak planerar och tar egna initiativ för att komma iväg och träna och ser till att få in det i vardagspusslet. Det gör att jag är övertygad om att hon fixar detta själv nu. 

Falak kommer som avslut att få skriva ett inlägg här på bloggen om hur hon upplevt sin resa, så håll utkik. Annars slutar denna resa på bloggen här och vi tackar er som följt oss och hjälpt till med att peppa. Det har varit guld värt! Nu fortsätter Falaks resa på egen hand. Stort Lycka till Falak!!! Du klarar allt du vill :)

För ett år sedan....

Träningen nu går lite enklare nu :)

Morgonträning - träningen som blir av

Att börja dagen med en bra frukost och träning är mitt absolut bästa tips, för att få den bästa dagen. Det är också mitt tips till dig som har lätt att hoppa över träningen, trots att du bestämt att köra. Jag har själv märkt att det nu på sommaren, när det har varit riktigt varmt,  är extra lätt att känna sig lite seg på eftermiddagen/kvällen och därmed skippa det planerade träningspasset. Därför är det perfekt att börja dagen med träningen istället. Jag känner mig piggare under hela dagen när jag tränat på morgonen och har mer livsenergi. Och den extra kicken är så värdefull, speciellt när man är höggravid i denna värme.

Jag har varit på Forever några tidiga mornar för att köra PT och sedan passat på att träna själv, vilket har varit en perfekt start på dagen. Det är imponerande att se så många tappra motionären utanför Forever 6.30, redo att köra igång. Jag hade nog inte själv varit där så tidigt frivilligt egentligen, men skönt när man väl är på plats. Det är trots allt som skönast i gymmet på morgonen tycker jag och flera gånger har jag nästan haft hela gymmet för mig själv. 

Vill man träna på eftermiddagen på Forever finns det såklart en massa pass att välja på och även utepass. Det är också ganska skönt att stå på någon av konditionsmaskinerna nu när AC:n gör det hyfsat svalt däruppe. Försök att inte fuska med träningen, även om det är varmt. Använd fantasin och hitta andra träningsformer, så som att simma eller ta dig ut och cykla. Vi mår trots allt bättre av att röra på oss. Vi är inte skapta för att sitta stilla, även om det också kan vara skönt och nyttigt emellanåt. Och det är precis vad jag ska fördriva tiden med denna soliga dag, efter en morgon på Forever. 

Träningstokig och gravid - v.37

Under veckan har energinivån pendlat mycket. Jag börjar känna av illamående mer och mer och har även haft en del halsbränna. Det är inte helt enkelt att komma på något att äta, då jag inte är så sugen. Men jag ser till att få i mig något var tredje timme för annars försvinner all energi och illamåendet blir värre. Även sömnen har fortsatt varit sådär, då jag vaknar flera gånger per natt. Men i det stora hela mår jag fortfarande bra. Jag mår bäst när jag får röra på mig och håller igång. Det kan alltid vända en seg dag. 

Försöker boka in mycket saker att göra så här mot slutet, för att håller mig aktiv och tiden därmed förhoppningsvis går lite snabbare också. Här ovan lunch med Sarah, Tyra, Jenny och Theo. Det är kul att mina vänner precis har fått eller ska få barn ungefär samtidigt. Känns som om jag befinner mig i en riktig babyboom just nu. Men det är bra att bolla tankar och funderingar med andra och så blir det skoj att larven får en massa härliga lekkamrater :) Vi kommer ha att göra. 

Under veckan har jag också avnjutit en eftermiddag på Selma City Spa i Stockholm. De har en terass på taket av Clarion Sign hotel, ett mycket trevligt hotell, och en utepool som är 34 grader varm. Sedan har dem en stor bastu. Det blev en skön eftermiddag. Tyvärr var alla behandlingar fulla när vi kom, men de hade en specialkudde vid behandlingar för gravida, så man kunde ligga på mage, vilket lät spännande. Men denna gång blev det tyvärr ingen. Fick dock ett SPA-kit från Decolor med blsnd annat en fot och benkräm som skulle öka cirkulationen. Den kändes riktigt bra. 

Har också varit på en tur till Karlstad och hälsat på en annan gravid vän. Vi gjorde även en snabbvisit på den numera gratisfestivalen, Putte i Parken. Där var det en kvinna som frågade hur jag mådde i denna värme som var, men jag blev lite förvånad eftersom jag inte känner någon större skillnad mot annars, när jag är uppe och rör på mig. Glömmer ibland bort att magen är så stor nu, men många kommenterar den på ett positivt sätt. Fick tex höra att jag var sexig 2 ggr på en dag:) och då var det inte min sambo som sa det.... Själv trivs jag fortfarande med magen även om den ibland är lite för mycket i vägen. Men i det stora hela rör jag mig som jag brukar. 

Träningen har gått bra. Det har blivit 3 styrkepass, 1 yoga och långpromenader. Vikten håller sig stabil och har nästintill gått upp 9 kg nu. Inget som jag egentligen upplever som jobbigt. 3 veckor kvar. Känns som att det kommer dröja en stund till nu, för det är full fart därinne i magen och vad jag läst ska det ofta lugna ner sig strax innan. Ser dock att den riktiga värmen är på väg nu, vilket kan bli en utmaning. Har bara känt av lite svullnad i händerna än så länge och hoppas att den stannar där.