Träningstokig och mamma v.40 och 41

Denna vecka blir det 2 veckors summering i bloggen. Vecka 40 var en positiv sådan, vecka 41 mindre rolig....

En liten följetång har juh varit min onda vad som jag valt att trotsa. Jag har varit ute och sprungit ändå. Efter att jag fick ont blev det några kortare turer först. Och en dag när jag var ut och sprang mötte jag väldigt oväntat en av mina vänner i spåret. Hon kände att hon ville komma igång igen efter några års vilande... Så det tycker jag var kul. Men när jag kom hem så såg jag att hon ringt mig strax efter vårar möte och undrade vad hon ville. Då sa hon det, hon hade mött älgen. Den fruktade älgen som bor där i skogen, som min sambo sett, men aldrig jag, trots att jag går och springer i spåret flera dagar i veckan. Det var inte ett kul besked. Men jag valde ändå att ta mig ut i skogen då jag några dagar senare skulle springa milen där. Visst hade jag en viss oro för att möta älgen, men det var bara att spring fort istället och inte titta. Och som det gick. Inget vadont och jag sprang på en tid över förväntan, 55 min. Så nöjd. Jag fick lite hopp igen :) 

På lördagen förra veckan hade jag även bokat in tid med min löpcoach Bosse, men vi hade missförstått varandra så det blev ingen träning då. Bosse har gett mig många kloka råd tidigare och det är alltid extra motiverande att ha någon annan som tränar en och bestämmer vad man ska göra. Så jag Ser fram emot att få till ett löppass framöver.

Jag har haft lite besök av mormor i en vecka ungefär. Tanken var nämligen att min sambo skulle jobba borta 8 dagar. Som tur var blev det bara 4 dagar, men jag hade ändå lite assistans här hemma, så att jag kunnat träffa mina PT kunder och leda de pass jag håller i. Tacksam för det. Mindre tacksam för magviruset som följde med...

Med mormor i parken och gungar

Nu har man fått känna sig som en riktig barnfamilj, när magsjukan säger hej hallå. Först ut var Meja som visade de normala tecknen med att kräkas (dock bara 2 gånger) och ha dålig mage. Det är verkligen jobbigt att se sitt barn sjukt. Hon var ändå hyfsat enkel måste jag säga. När Meja dock började stabiliserade fick jag ett konstant illamående, hade ingen matlust och var väldigt trött. Jag kände mig helt enkelt bakis konstant. Några dagar senare kände min sambo samma. Så denna vecka har det varit mycket sovandes och vilandes, vilket också känts väldigt välbehövligt. Jag minns inte ens när jag var magsjuk sist och en riktig magsjuka var det väl inte heller, men jag har verkligen inte mått bra. Så glad och tacksam nu när jag mår bättre. Lite ledsen att det var denna vecka då jag hade flera roliga saker inplanerade. Men sånt är livet. Saker händer och då är det bara att acceptera läget. Intressant hur man värderar saker på ett helt nytt sätt när man varit sjuk några dagar. .. Jag ser nu fram emot en frisk vecka med en massa energi!