Träningsveckan har varit väldigt bra när jag summerar den. Den började med en löptur i spåret här i Skogstorp. Det tog cirka 10 minuter att jogga dit, vilket är överkomligt. Men väl i spåret blev jag lite överraskad. Det var nästintill skidspår kvar, väldigt mycket snö. Men envis som jag är tog jag mig ändå runt den lilla rundan i snön och det fungerade bra. Inte fick jag ont i vaden heller, vilket var ett extra plus. finns det dock ett belyst elljusspår som är en mil, vilket jag ska prova när snön smält.
På söndagen hade jag kombopasset och i måndags blev det promenad på barmark till stan. Såå skönt att det är vår. Längtar tills att grus är borta så vagnen rullar på lite smidigare. I måndags passade jag och Meja på att besöka öppna förskolan på stan och där var det full fart, vilket var trevligt. På tisdagen blev det 2 bodybalancepass. Ett hemma på morgonen, då jag tränade på den nya klassen och ett på kvällen.
På onsdagkvällen joggade jag in till stan för att hämta min cykel där vi bodde förut. Det blev en kall kväll så jag trodde att det kunde vara halt, vilket gjorde att jag satte på mig broddarna och sprang med dem. Det fungerade bra att springa med dom men det var inte direkt halt, så jag kan inte utvärdera om de fyller sin funktion. Det blev i alla fall ett bra träningspass med löpning 40 minuter och cykling 20 minuter hem. Torsdagen var det bodybalance för Micaela som hade semester. Jag passade på att cykla till Forever och köra lite styrka innan, då mormor kommit på besök.
Då jag haft svårt att få till styrketräningen den senaste tiden tänkte jag att jag skulle prova en månad på Skogstorpsgymmet, för att kunna få till 2 styrkepass/vecka. Jag ock min sambo åkte dit och kollade på torsdagkvällen och jag tecknade en månad. På fredagen var jag där och testade gymmet och jag tyckte att det kändes bra. Det är skönt att det bara tar 5 minuter att cykla dit. Jag kan ta med mig Meja på dagarna, men jag tror tyvärr att hon kommer ha svårt att vara still i vagnen en timme och släpper jag henne lös får jag nog mest springa efter henne.
Inte helt ensam, men nästan....
Nu är Meja i full gång med krypningen, så därför blev det en säkerhetsåtgärd uppsatt i huset i veckan. Men så fort hon börjat krypa räckte inte det, utan nu ska hon bara upp och stå mot allt hon ser. Hon nöjer sig inte med en sak... Men utveckling ger framgång såklart. Renoveringen har annars gått framåt under veckan och det börjar bli mer och mer färdigställt här hemma. Det är skönt att slutet på vårt första projekt börjar närma sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar