Träningstokig och mamma - Ett år senare...

Tänk att det igår var ett år sedan vår finaste skatt Meja kom till världen...

Efter en mycket bra graviditet väntade en snabb återhämtning och redan efter en vecka kom jag igång med lite lätt träning. Sedan har den byggts på och efter 2 månader ledde jag Bodybalancepass på Forever och kroppen svarade bra på träningen. Efter 3 månader gjorde jag comeback som bodypumpinstruktör och även det gick över förväntan. Jag ser mig själv som lyckligt lottad då jag hela tiden kunde hålla träningen vid liv under min graviditet men ser det också som ett resultat av en långvarig hälsosam livsstil. 

I gymmet, 1 år efter att Meja kom till världen

Sista bilden, tagen en vecka innan Meja kom, v.40

Jag och Meja, Side, Turkiet, i juni i år

Idag är jag starkare än någonsin. Att få till sin egna träning är dock inte längre självklart. Det krävs planering. Extra utmanande har det varit den senaste tiden eftersom jag också lett flera gruppträningsklasser och haft en hel del PT-kunder på kvällstid. Det har gjort att min egna träning ibland fått ge lite vika. Men det jag samtidigt har fått erfara är att Less is More. Som träningstjej är det väldigt lätt att träna mycket och ibland tränar man för mycket och resultaten blir inte bättre, snarare sämre. Den senaste tiden har jag tränat mindre än vad som är normalt för mig, men ändå blivit starkare och varit i bra form. Min egna styrketräningen är nyckeln. Vissa övningar kör jag tungt och andra övningar kör jag lättare för att bygga upp kroppen på bästa sätt. Jag reflekterar hela tiden över varför jag känner och ullever saker i minkropp och försöker hela tiden åtgärda det med styrketräning för att få mer balans i kroppen. Konditionsträningen är det som jag behöver försöka jobba mer på. Men jag prioriterar styrketräningen, då den är så oerhört viktig för min kropp. 

Kosten har rullat på bra. Nu i sommar har det väl slunkit ner lite mer socker än vad jag egentligen önskar att jag borde stoppat i mig. Men jag har hela tiden hållit min nya vikt som jag gick ner till under tiden då jag ammade. I det stora hela känner jag mig nöjd över min kost och jag märker att kroppen mår bra av den och att träningen svarar bra. Jag är bra på att äta mycket mat och har alltid varit vilket är en viktig del när man tränar och rör sig mycket. Sedan ska det förstås vara bra mat man stoppar i sig. Ibland märker jag att jag får i mig för lite kolhydrater, eftersom det sätter sig på humöret och styrkan. Det har blivit mycket potatis i sommar, men jag upplever att jag inte får lika bra uppladdning av potatis som av råris/bulgur och pasta (som jag dock sällan äter). Färskpotatisen innehåller dessutom extra mycket vatten. Jag försöker undvika gluten till stor del, vilket ibland resulterar i att jag får i mig för lite kolhydrater. Så där behöver jag få en bättre balans. Jag är egentligen inte rädd för gluten. Jag har inga magproblem. Men magen håller sig lite plattare utan alltför mycket kolhydrater och jag märker att suget lätt triggas igång då jag tex äter pasta.

Snart är det dags att börja jobba och då blir det nya utmaningar för livspusslet. Samtidigt är Jonas pappaledig nu, så det borde finnas tid att få till träningen på ett bra sätt. Jag siktar högt som alltid. Med bra planering är allt möjligt! Ser fram emot ännu ett träningsår som Träningstokig och mamma!!!