Amning

Vågar jag ens skriva om detta omdebatterade ämne? Amning har jag förstått är ett känsligt ämne och många har olika tankar och åsikter om det. Jag tänkte trots allt dela mina.

Jag hade tyvärr inget kort på när jag ammar, men tyckte detta kom närmast :) 

Innan Meja kom hade jag en oro för amningen. Skulle det fungera för mig? Skulle det kännas bra att amma? Skulle det göra ont? Skulle det vara obehagligt? Frågorna och funderingarna var många. Kunde jag amma skulle jag så klart göra det. I sex månader, sen skulle det räcka.

Från första start gick amningen bra. Det första Meja gjorde när hon kom ut var att leta upp bröstet och tutta. Fascinerande. Sedan har det flutit på bra med amningen. Vissa gånger har det känts drygt, men ju längre tid som gått, desto smidigare har det varit. I början tog det lite tid att vänja sig vid att amma offentligt och jag trodde aldrig att jag skulle bli bekväm med det. Men det blev jag, efter att ha gjort det om och om igen.

För det mesta har Meja varit väldigt effektiv vad gäller amningen, så det har gått ganska fort då hon ätit, vilket också varit skönt. Hon har aldrig varit den som legat och snuttat i evigheter. Det vet jag inte om jag hade haft tålamod för, även då det är en mysig stund.

Nu är Meja 8 månader och jag har nästintill slutat att amma. Dagamma slutade jag med vid 7 månaders ålder, även om det ibland hänt att jag ammat henne på dagen. Det har inte varit svårt att sluta för Mejas del, då hon tagit flaska sedan några veckors ålder. Men nu när det är tänkt att jag ska sluta helt och fullt, finns en viss separationsångest från min sida. Min lilla bäbis har blivit stor och har inte samma behov av mig. Jag trodde aldrig att det skulle vara svårt att sluta amma, men just av denna anledning känner jag lite vemod. Det kom lite oväntat för mig, då det sällan pratas om den sidan av ammandet, enligt mina öron i alla fall.

Under den senaste månaden har jag hör att forskning visar hur bra det är att amma länge. Ändå känns det som att de flesta slutar vid ett halvår. Att amma länge är lite tabu. Jag undrar dock varför?

Till sist vill jag säga att jag är tacksam att jag kunnat amma. Jag vet att alla inte har haft det lika enkelt och jag har full respekt till alla som valt att göra på det sätt som passar dem bäst. Att vara mamma handlar om att hantera de situationer som uppkommer och göra det som känns bra och det som fungerar. Ibland tycker jag att det är jobbigt att inte kunna följa en mall, men det är väl just det som är den stora utmaningen och en sak som i slutändan gör att jag växer som människa. Det finns inga facit utan bara här och nu. Det är en sak som jag förstått under mina 8 månader som mamma.