Befrielse! Ingen minns en fegis...

Befrielse! Ja, så känns det idag. Dagen efter att jag vågade ta steget att erkänna för mig själv och andra att jag tänker sadla om. Igår gick jag och la mig med huvudet fullt av tankar och idéer om framtiden. Till i morse ställde jag klockan extra tidigt 5.20, trots att jag inte pendlar längre... Jag vaknade i morse full av energi och jag känner mig så levande just nu. Jag började dagen med en kopp kaffe och sedan en morgonpromenad. Morgonpromenader är dessutom varmt rekommenderat för att väcka nya idéer och lösningar och en superbra start på dagen. Jag visste att jag hade en lång dag framför mig, med föräldrarmöte... Och jag har varit pigg hela dagen lång.

Igår skrev jag om det här med att lyssna på sin kropp. Kroppen är det viktigaste vi har. Den bär vårt liv och vi måste vårda den på allra bästa sätt. Gör vi det?
- Till viss del skulle jag säga. Men vi behöver bli mer medvetna om vad och hur saker och ting påverkar våra kroppar. Och kom ihåg att kroppen visar det själen försöker säga.

Om jag går tillbaka i tiden kan jag se att jag har tagit viktiga beslut i mitt liv efter att ha lyssnat på min kropp. Jag har tagit 2 stora beslut i mitt liv som jag minns så här direkt. Ett var när jag valde att hoppa av juristutbildningen, vilket jag trodde var min dröm. Två, när jag valde att lämna mitt jobb som au-pair i USA. I båda fallen har jag tänkt på min hälsa i första hand. Det har varit svåra beslut men jag har varit stark och vågat lyssna. En del säger, att hoppa av saker är att vara feg. Men finns det något mer modigt än att välja sin hälsa framför allt annat. Det krävs styrka att göra det. Jag har många flera vänner i min omgivning som också vågat göra liknande val. Jag beundrar deras mod och det inspirerar mig till att våga göra detsamma igen.

Ibland undrar jag varför det tar sådan tid att komma till insikt. Varför vågade jag inte satsa på det jag verkligen brann för när jag var yngre? Ni som känner mig väl vet juh att hälsa ligger mig varmt om hjärtat och att det har gjort det i många år. Men jag ville välja tryggheten. Jag vågade inte chansa. En klok person sa till mig för ett tag sen. INGEN MINNS EN FEGIS! Och jag ska inte vara en fegis längre...


Vill avsluta med att tack alla för fina lyckönskningar på facebook. Det betyder mycket att veta att ni tror på mig och att jag har ert stöd.