Sedan jag var lite har jag alltid fått höra att jag jämt är så ärlig. Vill man ha ett ärligt svar ska man gå till Emma. Jag säger oftast vad jag tycker och tänker rätt ut. Ibland utan att tänka innan. Det har förstås inte alltid varit till min fördel. Ibland har det blivit fel. Men när jag blivit äldre har jag lärt mig att hantera denna egenskap bättre hos mig själv och till stor del ser jag det som en positiv sådan. För när vi är ärliga behöver vi också tänka på hur vi gör saker ock ting. Utan empati för andra människor skulle vi inte vilja leva på denna jord. Därför kan vi inte kasta ur oss allt som vi känner och upplever i ansiktet på andra. Vill vi ha en förändring måste vi vara smartare än så.
Ärlighet har också varit mitt sätt att bearbeta saker under livet. Och jag måste säga att det har fungerat väldigt bra. Att prata om jobbiga saker är någonting som får mig att ventilera och kunna lägga det bakom mig. Och ofta behöver vi ta hjälp av andras sätt att se på världen på för att inte bli enkelspåriga. Ofta är det svårt att vidga sina perspektiv när man är mitt uppe i någonting. Det är enkelt att bara se sitt sätt som det rätta. Men det är ju så med livet att det finns inga sanningar. Det spelar ingen roll hur mycket vi letar. Den som letar efter svar kommer inte bara att hitta ett. Det finns så många sätt att se på livet. Men det finns inget sätt som är rätt och inte heller fel. Den gyllene medelvägen är underskattad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar