Träningstokig och gravid

(Skrevs för 7 veckor sedan)

Då är äntligen de första 12 veckorna förbi och jag börjar återgå till människa igen. Att vara hemlig och hålla saker inom mig är inte min starka sida, så nu är det skönt att jag slipper det. Ja, jag är gravid. Och jag tänkte här på bloggen dela med mig av mina upplevelser kring vad som händer med en träningstok när den blir gravid och om hur min träningen påverkas i och med att kroppen förändras.

De första 12 veckorna:
De allra första veckorna var egentligen ingenting jag märkte av. Men så fort jag fick veta att jag var gravid så förändrades allt. Eftersom jag redan varit gravid en gång och då fått ett missfall, vilket var en hemsk erfarenhet att få, var det nu dags att lägga i bromsen. Förra gången kände jag mig oövervinnlig i min träning och körde på i 180 för att bevisa för mig själv att ingenting behöver förändras. Men oj så fel jag hade. Att tänka holistiskt handlar om att se den verklighet som är och ge kroppen vad den behöver just nu. Det gjorde inte jag. Denna gång har jag lyssnat.

Att vakna illamående varje morgon och med en känsla av att en stor sten mosat en under natten, har varit en ny upplevelse för mig. Vanligtvis är jag morgonpigg och sticker gärna ut på en morgonpromenad det första jag gör. Detta har varit en omöjlighet för mig. 2 kex i sängen innan uppstigning och frukost har varit en framgångsfaktor för att kunna ta tag i dagen. Att hela tiden se till att vara mätt är den andra. Matlusten har i och för sig varit sisådär. Suget har fått styra maten, men min egen mat har inte varit favoriten.

V.12. Syns inte mycket än.
Någon som behöver jobba på svanken...

Träningstimmarna har minskat radikalt och även träningslusten och motivationen. Mina egna pass Bodypump och Bodybalance har varit räddningen. Men visst känns det lite speciellt när flåset redan är igång efter uppvärmningen och man får be om ursäkt till deltagarna att konditionen inte är på topp just nu. Det känns inte heller kanon när magen inte längre är platt och det är svårt att hitta ett linne när fettet inte dallrar. Men nu är det så skönt att jag har något att skylla på. Det är så skönt att få vara ärlig igen och inte tyst som en mussla.

Min förhoppning är nu att bloggen ska hjälpa mig hålla min träningsmotivation vid liv och även kunna inspirera andra som är gravida. Både till att röra på sig, men också till att verkligen lyssna på kroppen och lära känna dess signaler. Så en ny träningsresa har börjar för min del.