Då jag som sjukling får många timmar framför OS nu kan jag inte annat än att småskratta av att se olika människor vinna och visa glädje. Blev full i skratt när jag jämförde Kalla och Hellners, då de intervjuas efter deras OS-silvret här om dagen. En sprudlande Kalla strålade glädje och lycka, medan en mer sammanbiten Hellner var en typisk "svenne". Visst var han såklart säkert lika glad, men hans sätt att uttrycka det på visade inte samma glädje. Jag vet att vi alla är olika, men kroppsspråket talar om mycket för oss och jag vet inte om det kanske är typiskt svenskt att försöka dölja vår lycka med just det? Kan själv känna igen mig i Hellners sätt att tackla lycka och glädje många gånger. Men jag tänker att vi därmed kanske hämmar våra känslor, för om vi visar samma sak med hela kroppen bör även känslan också växa sig starkare i hela kroppen.
I den senaste Bodybalancereleasen pratar vi om hur glädjen finns inom oss alla. Vi har alla något att glädjas åt och känna tacksamhet inför. Ibland tror jag att vi behöver bli bättre på att plocka fram det och visa det mer för varandra. Fundera över hur du visar glädje, vad du har att glädjas åt i ditt liv just nu och hur du kan visa och leva med det än mer. Du kommer långt med ett extra leende om dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar