Träningstokig och mamma - v.12

Tänk att jag för tre månader sedan hade värsta tjockismagen... Inte mycket spår av den nu, förutom en bäbis som växer och växer. Trodde aldrig det skulle bli möjligt med rutor på magen efteråt, då jag aldrig haft det. Men nu känns det faktiskt möjligt... En månad till som mammaledig, så kanske, kanske... Tror att en mindre stressad vardag och en lyckligare människa faktiskt hjälper till att få systemet att fungera.

Den här veckan har präglats av träningsvärk. Jag ledde återigen lördagens bodypump och kände på söndagen av både ben, biceps och bröst. I måndags passade jag på att utmana mig genom att köra mitt mördartabatapass. Tog även på mig mina fivefingers och körde i. Passet gick över förväntan och det var inte jobbigare än vad det brukar vara (körde det innan jag blev gravid). Jag kör sex övningar, 20 sek 10 vila, i 4 min. Sedan vilar jag 2 minuter och byter övning. Varannan övning är en mer pulshöjande. Skönt att köra hårt igen och även kunna hoppa lite lätt. 

Träningsvärken i tisdags var ett faktum efter måndagens tabata. Var då skönt att få köra igenom ett bodybalancepass för kroppen. Maglåten var tuff med träningsvärk, men det kändes bra att köra hela programmet, istället för 45 minuter. 

I onsdags hoppade jag in och körde pumpen även då. Det var en skön känsla att vara tillbaka på onsdagspumpen, då det är den klass jag brukar leda. Och jag kände att jag var tillbaka fullt ut. Kunde slappna av i koreografin och blev inte helt slut. Kunde ligga på riktigt bra. På torsdagen tog jag mig en välbehövlig vilodag och idag, fredag, blev det 5 km på löpbandet. Känner även av onsdagens pump. Inget höftont denna vecka, utan mest positiv ondhet i form av träningsvärk. En bra träningsvecka, helt enkelt.

Jag har denna vecka dock börjat inse att det blir svårare och svårare att vara ifrån Meja. Jag jobbar 2 kvällar i veckan på Forever med pass och PT. Är borta max 3,5 h varje gång. Men att lämna Meja tar emot mer än vad jag trodde att det skulle göra. Även om det samtidigt är skönt att komma iväg, så är det inte helt enkelt. Det krävs också en del logistik för att få ihop vardagen emellanåt. I onsdags när jag hoppade in och körde pass på Jonas träningsdag slutade te x Jonas pass 18.55 och mitt pass började 19.00. Så det var bara att bytas av med barnvagnen på FOREVER. Men allt går att lösa. Det är mitt motto. Och det har fungerat väldigt bra hitintills. 

Jag har även fått styra om lite planer framöver, då jag inte vill vara borta från Meja för många timmar, men det får vara okej nu. Än är juh Meja liten och för varje dag känns det som vårat band stärks, vilket är en fantastisk känsla. Att vakna och känna sig riktigt lycklig varje dag är en underbar känsla. Så det tänker jag fortsätta njuta av.