Då var den här. Sista veckan som ensamstående mamma. Ja, det har faktiskt varit så den senaste månaden. Min sambo har haft fullt upp med renovering, från morgon till kväll. Det har varit jobbigt mellan varven men det har ändå gått bra. Dels för att Meja är en så glad, självständig och energisk tuff tjej, men också för att jag har en fantastisk familj som ställer upp i vått och tort.
Veckan började med att jag var borta på en straffhippa hela lördagen och kom hem vid 1.00 på natten. Det gjorde att sömnen blev ännu mindre än normalt vilket gjorde att jag kände mig väldigt sliten på söndagen. Till det var kaffet slut på morgonen. Katastrof! Men gick till macken innan babysimmet och fick mig en kopp. Och trots tröttheten gick passet på eftermiddagen jättebra och jag kände mig stark. Märkligt det där...
Denna artikel fångade mig direkt. Precis så här resonerar jag. Att träna får mig att må väldigt bra och därav också att orka vara på topp som mamma. Träningen ger den extra energi jag behöver.
Det har inte blivit lika mycket träning som vanligt då jag fått prioritera att packa. Utöver mitt dubbelpass på söndagen blev det Bodybalance på tisdagen och tabata på onsdagen. Några promenader har det blivit, och en bort till huset i Skogstorp faktiskt. Trots att Meja oftast gillar att ligga i vagnen tröttnar hon om det blir för mycket. Dags att byta till sittdelen. Detta på väg till babymassagen, för sista gången. Bra coreträning att gå med henne i bärsele.
Spädbarnsmassagen har varit toppen, men det är lite jobbigt när det blir mycket skrik. Meja är ganska lugn på så sätt och brukar mest titta på de andra bäbisarna. I måndags var det lugnat under själva massagestunden, vilket va härligt. Nu när vi flyttar kommer jag dock inte åka iväg till stan för bara massagen. Dessutom börjar Meja vara för rörlig. Hon har svårt att ligga still. Jag passade även på att ta namn och utgivare på skivan de använder på babymassagen. Det är instrumentala barnsånger, jättefin och avslappnande. Så den beställdes därefter.
Summa summarum. En vecka där jag känt mig tätt sliten och fått ge vika åt mina behov ganska mycket. Det Ska bli skönt att komma på plats i huset och få ett lugn i vardagen. Så gott det går i alla fall med ett yrväder till dotter :) Va på möte på banken och då sa bankkvinnan:
- Är hon aldrig still?
- Nej, svarade jag :)
- Vem av er har hon fått det av?
- Mig, skulle jag tro. Men hennes pappa gillar förstås också att vara i rörelse. Så vi bidrar nog båda två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar