Jag blev i början av veckan påmind om det där med att vara positiv när jag läste Sofis blogg. Och det är ju någonting vi ständigt behöver påminna oss om för att hålla vid liv. Men det är ibland lättare sagt än gjort. Och mina senaste veckor har inte riktigt gått i det positiva tecknet. Det kan jag villigt erkänna. För det finns tyvärr vissa situationer, då det är svårare att leva utifrån det positiva tänkandet. När kan det vara då?
Jo, vid känslan av otillräcklighet. Otillräckligheten kan upplevas i många olika sammanhang. Det kan vara på ditt jobb, i ditt förhållande, i din roll som förälder med mera. Det positiva är dock att vi alltid kan ta oss ur det. Men vi behöver göra en förändring på ett eller annat sätt. Vi måste bli medvetna om att känslan finns där och bena ut vad den beror på. Därifrån kan vi se vilken/vilka förändringar som är nödvändiga. För känslan av otillräcklighet är otroligt jobbig och stressande att bära på och nedbrytande för kroppen i en förlängning. Så när upplever jag den?
Jag känner mig ofta otillräckligheten i mitt arbete som lärare. Ofta har jag tänkt att det blir bättre. Det blir bättre när jag blir mer trygg i min yrkesroll. Det blir bättre när jag lär känna gruppen mer. Det blir bättre när utvecklingssamtalen är klara... osv. Men tyvärr känner jag mig sällan tillräcklig på mitt arbete. Och jag tror att nästan varenda lärare kan skriva under på det. Så då är ju frågan om jag kan göra någonting åt det?
- Svaret på det är för mig att välja en annan väg...
I morse när jag vaknade kom jag till en insikt. Jag kom till en insikt jag inte tidigare känt. Det var att den ledighet läraryrket innebär inte längre spelar någon roll för mig. Jag kan tänka mig arbeta på andra tider, ha 5 veckors semester, så länge jag kan få vara glad under min arbetsdag och slippa vara arg. Det är viktigt att ibland påminna sig om att vad som är viktigt för oss i livet förändras under tid och vi omvärderar saker och ting. För mig och mina tankar var det ett stort steg, dock i min fortsatta riktning mot någonting nytt och spännande. Jag har idag gjort en sak som innebar ett stort kliv för mig. Sen får vi se om det leder någon vart...
Men vad gör man då när det känns som tuffast med känslan av otillräcklighet? Vi måste någonstans försöka fokuserar på det positiva även då, kanske än mer än vanligt. Det är våran räddning. Och det är alltid lättare att se det positiva när man också vet att det finns en utväg bort från det otillräckliga. Så kommande vecka ska fokuseras på positivt tänkande i alla situationer, även utanför jobbet. Utvärdering sker nästa söndag. Någon som antar utmaningen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar